Han ringde helt plöstligt, och hennes hjärta slog dubbelslag. Det visade sig att han behövde en tjänst. Självklart, sade hon, och lånade ut det han behövde. Sedan for han iväg, rakt ut ur den tryckta stämningen, och hon stod ensam kvar. Kvar med alla ord som fortfarande inte blivit sagda, kvar med vetskapen att det inte spelade någon roll om de någonsin blev det. Han lekte med henne, och hon fortsatte hoppas.
Torktumlaren fungerade inte som den skulle. När hon bäddade med fuktiga lakan mindes hon alla de gånger hon bäddat för att han skulle komma, städat och tänt ljus, tänkt sig en underbar kväll. Det blev sällan som hon tänkt, men de gånger det blev det vägde upp allt. Nu var hennes vackra rum ostädat och äckligt och tomt, precis som hennes inre. Saker blev fortfarande aldrig som hon tänkt sig.
